Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Edison i sällskapslivet och på resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som svar på alla dessa telegrafiska hälsningar
kom ett telegram från Edison själv. Det lydde
ungefär så: »Jag vill tacka eder alla för den
stora heder ni bevisat mig genom att på detta sätt
fira min födelsedag och den 25-åriga tillvaron av
den elektriska glödlampan. Alla dessa uttryck
för eder välvilja ha i hög grad rört mig. I mina
tidigare år, då kampen krävde både mod och
uthållighet, då stodo ni på min sida och hade
tålamod med mig. Nu, som en ädel hämnd för
de bördor, jag lade på eder, får jag i dag dessa
nya, storartade bevis på tillgivenhet. Jag skulle
icke vara människa, om jag inte bleve djupt
gripen och tacksam. Gud välsigne alla, som arbeta
med vetenskapliga forskningar, eder alla, mina
kära vänner, och detta institut för elektriska
ingeniörer i Amerika.»
För Edison hölls detta vackra tal: »Den
medalj, som från och med i dag varje år kommer att
utdelas, är avsedd att uppmuntra kämpande,
framåtsträvande ynglingar i Amerika. Må våra
söner se för sig, och må de lära sig att älska den
muntre lille tidningspojken i Detroit; den
luggslitne, halvt förfrusne telegrafisten, som så
tappert gick omkring och sökte sig arbete; den
kämpande laboratorn i Boston; det gryende geniet,
som i New-York startades av en matador vid
Wall street; den döve forskaren i Menlo Park,
som för alla tider bevarade mänskligt tal genom
sin fonograf; den idérike patentsökaren, som i
nära fyrtio år »höll vägen till patentbyrån varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
