- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
11

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dades genom den där hålan. Det första han gjorde var att
trampa på en skallerorm, som begrof sina tänder i hans
damasker, nätt och jämt skonande hans skinn. Innan
ormen hann hugga till igen, gaf kaptenen honom med
bösspipan ett slag, som krossade hans skalle. Det var en riktig
baddare, och kaptenen tog fram sin knif för att skära af
hans skallra och föra den till fästet, då han fick höra
surrandet af en annan skallerorm alldeles bakom sig, och om
han icke med sådan fart hoppat åt sidan, hade han säkert
sett solen för sista gången. Men ormen blef lurad på sitt
byte, och kaptenen sköt gynnaren, hvarefter han tog bådas
speldosor med sig hem.»

»Det var kapten Bushwick, som gaf platsen namnet
Skallerormsklyftan, antar jag», sade Boone.

»Ja, han ansåg förmodligen, att namnet icke blott var
nätt utan äfven passande, ehuru jag för min del gått många
gånger genom hålan utan att träffa på någon orm.»

»Men det har jag.»

»När var det?»

»För mindre än två veckor sedan kom jag just in i
klyftan från den andra sidan, då jag fick sikte på en råbock,
som var på väg till sleket. Han skulle nog hafva märkt
mig, om han icke framför sig på gångstigen hade sett något
annat, som intresserade honom mera. Det var en
skallerorm, lika stor som någon af kaptenens. Bocken var en tok,
ty i stället för att draga sig tillbaka, som du vet att djur
äro så kvicka att göra, då de få se en skallerorm, började
han att fnysa och dansa omkring ormen och satte slutligen
sina framklöfvar på honom. Naturligtvis krossade han
ormen, men dessförinnan hade han fått ett eller två hugg,
och inom en halftimme gick han samma väg, som han förut
skickat ormen. Ja, skallerormar äro lika usla som indianer!»
mumlade Boone med en grimas af vämjelse.

»De kunna vara det i vissa fall, men i några äro de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free