Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De’ vara så; och ni inte tala eller röra er utan först
fråga mig; mig blifva beskedlig mot er, massa Kenton.»
»Men», anmärkte jägaren allvarligt, »om vi båda skulle
förbjuda hvarandra att gå eller tala, skulle vi ju få stå
stilla för evigt. Jag vill vara husbonde först, och då jag
är trött på det, kommer turen till dig.»
»De’ inte vara riktigt i min smak, men, såsom mig nyss
anmärka, mig vilja vara beskedlig mot er å låta er börja»,
svarade Jetro, något förlägen öfver det obesvärade sätt, hvarpå
gränsjägaren tog tyglarna.
Men Kenton åsidosatte icke för ett ögonblick sin
försiktighet och vaksamhet. Han höll Jetro Juggens vid sin
sida och förbjöd honom att säga ett ord men ålade honom
att hålla ögon och öron öppna Solen stod vid horisonten,
då de utan vidare äfventyr framkommo till uthuggningen,
som alla lämnat samma förmiddag.
Genast vid första ögonkastet erfor Kenton en
missräkning. Ingenting i nybyggarhyddans utseende förrådde, att
något blifvit rubbadt efter gränsbornas afresa. Den tomma
pråmen låg vid stranden alldeles på samma ställe, där den
legat, då gränsjägaren kastat en sista blick bakom sig några
timmar förut. Men kanoten, som var den magnet, som drog
honom dit, var försvunnen.
Vid sällskapets affärd hade den varit lika lätt att se som
den större farkosten, men nu kunde icke ens vid den nog-
grannaste efterforskning ett spår af densamma upptäckas.
Som den icke kunde hafva flyttat sig själf, måste dess
försvinnande tillskrifvas mänsklig verksamhet.
»De skurkarna tyckas vara öfverallt i dag», mumlade
den otålige gränsjägaren; »de hafva varit här, sedan vi
lämnade platsen, och mer än sannolikt är, att några af dem
äro här ännu; men jag har kommit hit efter kanoten,
och jag skall hafva den, så sant som mitt namn är Sime
Kenton.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
