- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
31

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögon, såsom han märkte, voro slutna. Han kunde icke
tvifla på att han var medvetslös, ty han kunde icke finna
något skäl, hvarför han skulle låtsas sofva.

Lyckan beredde honom en sällsynt och märkvärdig
triumf. Vi hafva förut sagt, att kanoten hvilade mot
stranden så lätt, att det blott fordrades en mycket ringa
ansträngning för att skjuta den i floden.

Om shavanen vaknade och märkte, att den var borta,
kunde han mycket väl tro, att det berodde på strömmen. I
denna tanke skulle han naturligtvis följa strömmen nedåt i
stället för uppåt för att söka återfå sin båt.

Af detta skäl afstod Kenton från sin böjelse att spela
den sofvande skiltvakten ett puts och fortsatte sin gång efter
ett ögonblicks uppehåll, tills han lagt handen på kanotens
uppåtböjda stäf.

Den långa, tvåbladiga paddelåran låg på bottnen,
alldeles såsom han lagt den, sedan han rott i land med
Pantern. Allting var färdigt, men den svåraste uppgiften
återstod ännu för spejaren, som hittills hade spelat sin roll med
en fulländad skicklighet, som icke kunde öfverträffas.

Med blicken riktad på sin fiende, doppade han ena
ändan af åran i vattnet och jagade lika ljudlöst som förut
båten uppför strömmen förbi den öppna platsen. Han började
känna sig säker, då han rodde in under de nedhängande
trädgrenarna och gick i land för att hämta Jetro Juggens.
Bom han precis visste fläcken, där han lämnat honom,
skyndade han dit utan att förlora en sekund. Men negern var
borta.

»Det är rätt åt mig, för att jag tog honom med mig!»
mumlade Kenton förargad. »Men hvad kan hafva blifvit af
pojken?»

Och han hade verkligen skäl att göra sig den frågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free