- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
59

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det han försökte stå för sig själf, såg han sig
omkring i mörkret på sin äldre följeslagare och frågade:

»Hvart gå vi?»

»Vi försöka att uppnå blockhusfästet, men det är långt
dit. Vi äro nu alldeles invid Skallerormsklyftan.»

»Det är bra», upprepade Deane och stapplade framåt
igen; »på väg till fästet — vårt fäste.»

Jim Deane hejdade sig åter lika tvärt som förut och
blinkade och stirrade under fåfänga bemödanden att
genomtränga det mörker, i hvilket de alla voro inhöljda. Hans
följeslagare märkte, att han nu var i stånd att hålla sig
upprätt utan någon hjälp af dem.

»Kan ni inte skaffa ett ljus?» frågade han, med
hjärnan ännu omtöcknad; »för mörkt att se; skaffa ett ljus, så
skall jag visa er fästet.»

Sällskapet var nu så nära Skallerormsklyftan, att Weber
Hastings beslöt, att man icke skulle gå närmare. De måste
afvakta Kentons ankomst, innan de gjorde något vidare.

Småningom och med mindre svårighet, än man
kunnat vänta, samlade spejaren alla sina män omkring de båda
familjerna, hvilka de åtagit sig att föra till blockhusfästet.
Ehuru de knappt kunde urskilja hvarandras gestalter i
mörkret, hade de dock inom några minuter förvissat sig om att
ingen saknades. Alla voro där, men ack! huru länge skulle
man kunna säga detta? »Vi äro så nära
Skallerormsklyftan», förklarade Hastings, »att om vi gå hundra steg längre,
skola vi rusa rätt in i bakhållet, som de kanaljerna utlagt
för oss.»

»Hvad är att göra?» frågade herr Altman med
dämpad röst.

»Vi skola flytta oss litet längre ned för sluttningen till
flodkanten och vänta på Kenton eller Boone; en af dem
måste vara här inom ett ögonblick.»

Herr Ashbridge omtalade nu, hvad Jim Deane hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free