Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Väntan och ovisshet.
Igjleane hade under de sista minuterna hastigt återvunnit
väldet öfver sina själsförmögenheter. Den friska luften,
den oupphörliga kroppsrörelsen och det gryende medvetandet
om en öfverhängande fara, allt detta i förening hjälpte honom
att blifva herre öfver den lömske fiende, som han tagit
inom sina läppar och som beröfvat honom hans förstånd.
Nu voro till och med hans vänner öfvertygade, att
han icke talade på måfå, och att han hade ett särskildt
skäl för sina ord, då han talade om »fästet», som låg i
närheten.
»Nå Jim», anmärkte Hastings med en hviskning, då
sällskapet i mörkret samlat sig omkring karlen, »jag hoppas,
att du nu förstår vårt läge bättre än för några minuter
sedan. Visa oss vägen, och vi vilja följa dig, men kom
ihåg, att dina ögon icke äro af stor nytta för dig just nu.»
»Jag — jag tror, att jag känner igen trakten. Floden
där till vänster, huru långt härifrån är den?»
»Ungefär hundra steg — kanske litet mera.»
»Jag trodde just det, och Skallerormsklyftan ligger till
höger ofvanför oss. Nåväl, rakt framför oss nedanför
sluttningen mot stranden, finns en mängd grenar, ris och stenar,
som vi förde tillsammans för några månader sedan, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
