Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledningen till den nedslagenhet, som hvilade öfver
sällskapet, lade hufvudet i sin moders knä och försjönk snart
i djup sömn. De båda äldre kvinnorna voro så nedstämda
och nervösa, att, om de också då och då tillslöto ögonen,
någon verklig sömn icke kom i fråga.
Men bland hela sällskapet fanns ingen, som var
hurtigare än Agnes Altman. Hon hade ännu icke riktigt
förlåtit sig själf sin svaghet att visa barmhärtighet mot den
fångne Pantern föregående natt, då denne varit på ett hår
nära alt döda hennes älskade Georg Ashbridge. Utan att
röja sin afsikt för någon beslöt hon att med himlens hjälp
göra något för att försona sin brottsliga oförsiktighet.
Kanske var det detta beslut, förstärkt af hennes högt
uppdrifna aningsförmåga eller rättare båda delarna, som
gåfvo henne kännedom om faran, innan den misstänktes af
någon bland spejarne eller ens af Georg Ashbridge, hvilken
satt vid hennes sida.
Agnes satt på en hög af löf bredvid sin moder och
med ryggen hvilande mot en stor sten, som höjde sig några
tum öfver hennes hufvud. I denna ställning tillslöt hon
ögonen. De voro henne till ingen nytta, och genom att
tillsluta dem kunde hon koncentrera alla sina
själsförmögen-heter i hörseln.
Medan hon nu satt så och hela hennes själ var
upptagen af att lyssna, blef hon plötsligt medveten om något
hemskt: på andra sidan om stenen, knappt tre fot från
henne befann sig någon, och att denne någon var en
shavan, var lika säkert, som att hennes namn var Agnes
Altman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
