- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
70

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öppna dörren och gå ut, då han för första gången
genomilades af en rysning. Han hörde nämligen någon försöka
att öppna dörren.

Han visste, att det var en fiende, ty Kenton, den enda
vän, som han hade i grannskapet, skulle aldrig hafva sökt
honom där. Som regelsträngen var indragen, var det
omöjligt att öppna dörren utifrån utan att använda våld. Icke
desto mindre var det någon, som oupphörligt knuffade på
den, så att man icke kunde misstaga sig om afsikten.

»Hvem där?» frågade Jetro i sin djupaste bas och höll
sin bössa i beredskap för att använda den, om indianen
lyckats skaffa sig inträde.

Intet svar följde, men påtryckningarna utifrån
upphörde för en minut för att strax därpå återtagas mera
försiktigt än förut.

»Gå därifrån, mig säga, eller mig vilja skaffa er obehag»,
ropade ynglingen med högre röst, som var ämnad att låta
så hotande som möjligt.

Åter upphörde knuffandet, och allt blef tyst.

Jetro hörde vinden blåsa starkt omkring hyddan och
bland träden där bakom. Som hyddan stod midt på
uthuggningen, var den icke alls beskuggad, utan de trånga
fönstren voro klart upplysta af månskenet. Ynglingen kastade
en förstulen blick genom dem och började nu först klart
inse det svåra misstag han begått, då han varit olydig mot
Kenton. Om han lydt denne, skulle han icke hafva varit
i sin nuvarande svåra belägenhet.

Men det var nu för sent att ångra sig. Det enda han
kunde göra, var att slå sig igenom så bra han förmådde.
Han tog ett steg närmare dörren, böjde på hufvudet och
lyssnade. Tryckningen emot dörren hade upphört, och han
uppfångade ett mummel af röster och några afbrutna
meningar, som uttalades. Men hvad som sades, kunde han
icke uppfatta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free