Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannskap efter nybyggarnes affärd till blockhusfästet. Icke
ens Simon Kenton kunde hafva gissat sig till deras afsikter.
»De inte hafva sett mig gå in», tänkte Jetro, »för då
de hafva ropat mig an å frågat, hvad mig snoka efter;
mig hafva gifvit dem på den käft, å där hafva blifvit krakel
och slagsmål.»
Ynglingen stod en lång stund lutad mot väggen,
försjunken i djup eftertanke; därpå suckade han.
»Mig inte vara van att tänka så hårdt; de’ matta
ut mig.»
För att söka bot härför trefvade han sig fram några
steg till den stora brödlådan. Där fanns tillräckligt med
bröd för att skaffa en person med vanlig aptit ett god t mål,
men då han slutat, fanns ingenting kvar.
»Uff! De’ lifva opp mig. Känna mig starkare nu —
mig vilja tänka lite hårdare — barmhärtige himmel! Mig
hafva funnit de’!» utropade han och tog ett skutt i sin
hänryckning. »Hvarför mig inte tänka på de’ förut? Mig
vilja hålla en af de här lådorna öfver mig, så de inte se
något af mig, å sedan gå ut ur huse’ å tvärs öfver till
skogen. Då mig vara där, mig slunga lådan å springa. De’
vara sättet, så sant mig vara född!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
