- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
86

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

turerna af dem, men för flickan var deras verklighet så
tydlig, som om middagssolen lyst på de färgade
anlets-dragen.

Hufvudet reste sig just lagom högt, för att de tindrande
ögonen öfver klippkanten skulle få en öfverblick af
ställningen i »fästets» inre.

Agnes var för ett ögonblick liksom fastnaglad. Hon
fraktade, att, om hon sjönk ned eller ändrade ställning,
indianen skulle upptäcka det och bruka sin knif eller
toma-hawk, och samma outsägliga fruktan hindrade henne äfven
från att skrika och varna Georg Ashbridge eller de andra
för faran.

Hon hade intet vapen till sitt förfogande, och högst
sannolikt skulle ett sådant varit henne till ringa nytta, då
hon endast var ett barn emot denna förskräckliga
representant för styrka, slughet och hat. Men hon insåg, att
hon måste göra något för att lära den kanaljen faran af
en sådan djärfhet.

Hon trefvade oförmärkt med sin högra hand bland och
under löfven för att få fatt i något grus och jord, som
hon med en hastig rörelse tänkte kasta i ansiktet på
indianen. Det skulle sannolikt förorsaka honom något obehag
och stor öfverraskning, ehuru vapnet var för obetydligt, att
hon skulle kunna hafva någon nytta däraf.

Resultatet af denna ovanliga kraftyttring kan man endast
gissa sig till, då tillfället att utföra den gick förloradt i
samma ögonblick, som Agnes var färdig att göra försöket.
Just som hon höll på att draga tillbaka sin hand, försvann
shavanens hufvud lika ljudlöst, som det uppträdt på
skådeplatsen.

Det synes osannolikt, att vilden kunde hafva vunnit
någon kunskap om befästningens inre eller om dess
försvarares läge. Mörkret därinne var så djupt, att ingen
annan än en uggla eller en katt kunde använda sina ögon för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free