Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast gällt att draga sig tillbaka för natten. »Det är icke
sannolikt, att de kanaljerna oroa er före morgonen, men
vi veta nog, att man aldrig kan lita på dem. Om jag icke
är tillbaka före dagningen, se ni mig aldrig mera. Gud
vare med eder alla!»
Han tryckte deras händer och vände sig mot floden;
därpå intog han en krypande ställning och försvann i mörkret
så tyst som en skugga. Icke ett ord kom öfver de
kvarvarandes läppar, förrän en god stund förflutit.
Sedan Kenton genom att lämna ifrån sig den
besvärliga bössan så att säga klädt af sig inpå bara kroppen,
nalkades han flodstranden med den yttersta försiktighet.
Som han misstänkte, att shavanerna hade lämnat denna
sida obevakad just för att locka till ett sådant försök, som
han hade i sikte, var han för klok att försumma något,
som kunde tjäna till att hålla det hemligt. Om han skulle
hafva den ringaste skymt af förhoppning att lyckas i sitt
djärfva företag, kunde det endast ske genom att hålla sina
fiender i okunnighet om sina rörelser, åtminstone tills
af-görandets stund var inne.
Han begagnade sig därför af hvarje föremål, som kunde
tjäna till att dölja hans kropp, och gled snarare fram öfver
marken såsom en orm än såsom en man, som kryper på
händer och knän. Mera än en kvarts timme behöfdes för
att tillryggalägga detta korta afstånd. Tålamod är en viktig
dygd hos män af hans yrke, i hvilket ett ögonblicks
obehörig brådska ofta förstör timmars arbete. Då han
ändt-ligen kommit så långt, att han kunde doppa handen i det
kalla vattnet, var han alldeles säker, att ingen af shavanerna
anade, hvad han förehade.
Vid detta afgörande ögonblick var det åtskilliga
förhållanden, som förenade sig för att hjälpa den oförskräckte
spejaren. Vinden, som ännu blåste starkt uppåt floden,
satte träden i rörelse och piskade vattenytan, så att våg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
