- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
151

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade sakta ned hufvudet och makade kroppen tätt intill
relingen, så att den icke skulle vara i vägen.

Missionären utsatte sig med den största oförvägenhet
för kulorna, som hveno rundt omkring honom, och det var
ett under, att han icke blifvit träffad; men Finley, hvars lif
var en oafbruten kedja af uppoffringar, faror, lidanden och
försakelser, tänkte minst på sig själf. Han var beredd att
lyssna till dödsängelns rop, när helst han kom, vid midnatt,
morgon eller middag, men dödsängeln infann sig icke förrän
efter många års förlopp, då de händelser, som vi här skildra,
för längesedan passerat.

En sällsam och för en stund alldeles oförklarlig
händelse tilldrog sig vid fören af pråmen, strax innan Jim Deane
blef dödad.

Simon Kenton hade just dragit sin uppmärksamhet från
Jetro Juggens och hans kanot och kastade sina blickar på
stranden bredvid sig, då han plötsligt utstötte ett rop, hvars
mening ingen fattade eller under den allmänna oredan och
villervallan gaf akt på. I samma ögonblick ansträngde
spe-jaren sina muskler till det yttersta och gjorde ett hopp
mot stranden.

Huru öfverlägsen hans skicklighet än var i sådaan
idrotter, var dock afståndet för stort, och han kom i
vattnet, men så nära land, att han endast sjönk ned till
midjan. Han rusade framåt som en rasande, som det tycktes
midt in bland shavanerna, och var genast ur sikte.

Det var ingen tid att forska efter orsaken till denna
oväntade handling, och ingen anade den, men det dröjde icke
länge, förrän den blef bekant.

Under tiden hade några märkt, att vinden tog upp sig
igen. Den blåste icke så hårdt som förut men dock
tillräckligt för att föra pråmen långsamt uppför strömmen.
Boone ropade åt alla att huka sig ned, medan han kröp till
aktern och höll åran så, att han styrde ut i midten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free