Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att hafva något verkligt skäl därför satte han dessa
båda personers frånvaro i förbindelse med hvarandra.
Hans aning visade sig vara riktig, ty endast några
minuter hade förflutit, då tvenne gestalter framträdde ur
mörkret i ljusskenet. Den ene var Wa-on-mon, hvars hand med
ett fast grepp omfattade den unga fångens arm. Han gick
tämligen långsamt fram till trädstammen, där han bad Mabel
att sätta sig. Hon lydde med samma beredvillighet, som
hon skulle hafva visat för en befallning af sin fader eller
moder.
Pantern förblef stående, och de tre, som suttit på
stocken, reste sig och gingo några steg framåt, hvarvid äfven
några andra drogo sig närmare för att taga del i samtalet.
»Ah!» mumlade Kenton mellan de hopbitna tänderna
och med de af vrede gnistrande ögonen fästa på Pantern,
»om jag endast hade fått fatt i dig och den lilla flickan!»
Som hon satt så, att eldskenet föll på hennes ansikte,
kunde spejaren se det alldeles tydligt. Hon hade i
villervallan förlorat sin lilla hemgjorda mössa, och det yppiga
håret hängde upplöst kring hennes axlar. Hon var nätt
klädd i sina hemväfda kläder, ehuru klädning och strumpor
voro af en grof väfnad.
Hennes ansikte visade ett förskrämdt uttryck, hvaraf
man kunde förstå, att barnet insåg det farliga i sin
belägenhet. Hon satt på det kullfallna trädet med sina små
knubbiga händer sammanknäppta och tog knappast sina ögon
från höfdingen och hans följeslagare. Hon tycktes förstå,
att de höllo på att afgöra hennes öde.
Från sitt gömställe, som icke var särdeles långt borta,
lät Kenton ingenting undgå sin uppmärksamhet. Han kunde
icke uppfånga ett enda ord, som yttrades, men han trodde
icke, att höfdingen rådslog med sina krigare om den lilla
fångens öde, af det skälet, att det icke var hans vana att
afhandla sådana saker med sina män. Hans makt var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
