- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
163

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och vi måste med undergifvenhet foga oss efter hans vilja.
Om den lilla icke blifvit skonad, är det redan för sent för
oss att bringa henne hjälp; har hon undgått döden, så tror
jag att hon är i shavanernas läger.»

»Och vi kunna smyga oss dit och anfalla dem», sade
brodern, för hvilken overksamheten var outhärdlig.

»Ett sådant tillvägagående skulle bereda henne en
ögonblicklig död», sade herr Finley.

»Och hvarför det? Boone kan visa oss vägen rakt på
lägret, och genom ett hastigt och gemensamt anfall skulle
saken snart vara afgjord.»

»Du glömmer, Georg,» svarade missionären på sitt
faderliga sätt, »att, ehuru Pantern anlagt sitt läger på andra
sidan om klyftan, alla hans krigare icke äro där; några af
dem bevaka oss efter bästa förmåga från stranden. I samma
ögonblick, som vi vände om och långt innan vi uppnått

land, skulle våra företag vara kända af Pantern, och det

bakhåll, som han anordnade för några timmar sedan, skulle
nu kunna göra samma verkan, som om’ ni alla hade fortsatt
er färd utan att göra halt.»

»Boone sade för några minuter sedan, att om vi hade

dagsljus i stället för mörker, skulle det finnas en förhoppning.»

»Och han är vis nu som alltid, ty då skulle vi genast
hafva vändt om; och om vi gjort det i samma ögonblick
som vi begifvit oss på hykten, hade shavanerna icke fått
tid att bereda oss någon öfverraskning; nu är det för sent,
och omständigheterna hindra oss att göra ett sådant försök.»

»Vi kunna således icke göra någonting — ingenting
alls utom att vänta, tills Kenton berättat, hvad han vet»,
anmärkte fadern med förtvifian.

I stället för att svara vände sig missionären till Boone,
som stod bredvid honom, och hviskade något. Spejaren
svarade på samma försiktiga sätt, och samtalet, som icke
kunde uppfattas af de öfriga, pågick några minuter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free