Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Ansikte mot ansikte.
wå hvita män hade föresatt sig alt göra allt, som stod
i deras förmåga, för att rädda lilla Mabel Ashbridge
ur shavanernas händer, och deras förfaringssätt voro
hvarandra rakt motsatta.
Simon Kenton kände, kunna vi säga, blott en lag, och
den lydde: strid på lif och död med lika vapen. Emot list,
skicklighet och djärfhet var han beredd att använda precis
samma vapen. Med ett ord, han kände ingen annan metod,
och han skulle hafva förlöjligat hvarje annat sätt att gå till
väga — såvida det icke försöktes just af den man, som nu
tog sin tillflykt till ett sådant.
Missionären Finley, som visste, huru gagnlöst det skulle
vara att följa exemplet af Kenton, Boone eller andra män
af deras yrke, beslöt att gå direkte in i Panterns läger och
söka förmå den grymme höfdingen att utlämna den lilla
flickan till hennes vänner.
Men hvilket företag kunde väl vara mera hopplöst?
Wa-on-mons outsläckliga hat till alla, som tillhörde den
kaukasiska rasen, har läsaren redan lärt känna. Han till-
hörde de mest okufliga af sitt folk och hade utgjort en
ständig stötesten på missionärens väg. Han tillslöt ihärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
