- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
171

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han, hvilken ljuf hämnd han genom henne kunde taga på
de äldre. Ja, hon var i hans våld, och det stod icke i
någon människas makt att taga henne ifrån honom!

Och dock! Just i detta ögonblick var den man, som
predikade ödmjukhet, kärlek, mildhet och försonlighet, på
väg till Panterns läger för att bedja honom återlämna fången
åt hennes vänner.

Missionären Finley behöfde icke erinras om allt detta,
och det måste erkännas, att han icke skulle hafva vågat sig
på försöket, om icke Daniel Boone hade hviskat ett
utomordentligt förslag i hans öra.

Detta förslag antydde en hel väfnad af möjligheter, ur
hvilka en tråd kunde utdragas till förmån för lilla Mabel
Ashbridge; men denna utsikt var så svag, att missionären
icke ansåg det rätt att väcka falska förhoppningar i föräldrarnas
och broderns hjärta genom att yppa den plan, som sprungit
upp i hjärnan på den erfarnaste af alla spejare.

Finley tog aldrig i betraktande den fruktansvärda fara,
för hvilken hans eget lif utsattes, därigenom att han sålunda
vågade sig in i det fientliga lägret, medan ännu, så att
säga, ekot af bösskotten dröjde bland träden. Det var högst
sannolikt, att från och med Pantern det icke fanns någon
i det fientliga lägret, som icke ögonblickligen skulle vilja
skjuta ned missionären, så snart han kunde få sikte på
honom.

Men detta var en sida af saken, vid hvilken Finley
fäste den minsta vikten. Man får därför icke antaga, att
han var en oförvägen man, som handlade efter den
grundsatsen, att försynen skulle sörja för honom, utan att han
från sin sida gjorde några ansträngningar. Nej, han
till-lämpade tvärtom praktiskt den läran, att Gud hjälper dem,
som hjälpa sig själfva. Då han lade ut från pråmen för att
börja sitt företag, använde han därför lika mycken nog-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free