Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afståndet till sin fiende tog han i ett enda språng,
knif-ven, som han ryckte ur gördeln i samma ögonblick, som
han tog språnget, gjorde en sväng i luften och sköt liksom
hufvudet på en skallerorm ned mot spejarens bröst.
Icke desto mindre högg den i tomma luften, ty Kenton
ryggade ett enda steg tillbaka, en hundradels sekund innan
vapnet blixtrade framför hans ögon, och måttade med samma
kraft och vighet ett hugg åt den krypande afgrundsanden,
innan denne ännu fått fast mark under sig efter sitt språng;
men ingenting kunde jämföras med den skicklighet, med
hvilken Pantern icke endast genom en svängning af hufvudet
undvek hugget utan äfven kastade sig åt sidan som en katt
och försökte att träffa den hvite mannen i ryggen, hvilket
också var på ett hår nära att lyckas. Det behöfver knappt
sägas, att om han gjort det, striden skulle hafva varit åtgjord.
Men Kenton undgick faran och vände sig om för att
mottaga anfallet från den motsatta sidan. I stället för att
fullfölja den obetydliga fördel, han sålunda vunnit, blef Pantern
mera försiktig i sitt anfall; stridens allvar hade ingifvit dem
respekt för hvarandras skicklighet och förmått båda att vara
mera på sin vakt.
Ingendera yttrade ett ord; det var nu slut med
smä-delserna; det behöfdes icke längre att egga hvarandras raseri,
ty detta hade redan nått sin höjdpunkt. Att slösa andedräkt
på ord var att sätta sig i samma belägenhet som en gymnast,
som brister ut i skratt — det skulle hafva varit att på ett
olycksdigert sätt försvaga sina krafter.
Pantern hukade sig ned, och med ett konvulsiviskt
grepp om sin knif, med hufvudet framåtlutadt och de
blixtrande ögonen fästa på sin fiende började han långsamt gå
rundt omkring honom, alltjämt lurande på ett tillfälle att
störta sig framåt och slå honom till marken.
Kenton som sålunda stod i cirkelns medelpunkt,
be-höfde endast långsamt vrida sig omkring för att hafva sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
