- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
216

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yttersta för att hindra sällskapet att uppnå blockhusfästet.
Om dess medlemmar räknade på hans skonsamhet, så
be-ginge de ett farligt misstag.

Och om han och Kenton ännu en gång möttes ansikte
mot ansikte i ett envig, skulle det ske med samma okufliga

raseri som förut. Den episod, som nyss ägt rum, skulle

vara liksom glömd. Huru sällsamt, att ett sådant möte
skulle inträffa förr, än vare sig den hvite eller röde kämpen
någonsin drömt!

Då kanoten gled in under det skyddande löfverket vid
Ohio-stranden, hoppade Kenton, Finley och flickan i land
och skyndade i största hast till det ställe, där sällskapet på
pråmen väntade deras ankomst. Den skarpsinnige Boone
hade redan* gissat sig till det verkliga förhållandet, och
sedan han endast beviljat ett par minuter för återseendets

glädje och utbytet af hälsningar, påyrkade han, att flykten

till blockhusfästet skulle fortsältas och påskyndas med all
kraft. Den stora båten var icke längre till pågon nytta utan
lämnades, där den låg. Masterna hade blifvit nedtagna, så
att den kunde passera under det nedhängande löfverket, och
om den hade fått visa sig ute på iloden, skulle
ingenting i dess utseende hafva berättigat till det lustiga namnet
»Spöket på floden», som den först erhållit af missionären
Finley.

Det är icke nödvändigt att beskrifva enskildheterna i
en färd af sju eller åtta mil genom vildmarken. Pantern
gjorde envisa försök att tillintetgöra flyktingarna, och mera
än en gång voro de i öfverhängande fara; men de hade
en fördel, som de icke haft förut, däri, att det var omöjligt
att anordna ett bakhåll, ty de spejare, som utgjorde
förtruppen, voro alltför vana vid strider med indianerna att
bringa de hvita i ett läge, hvarur det icke fanns någon
und-ilykt. Shavanerna kände Kenton, Boone och deras spejare
alltför väl för att icke hafva respekt för dem ; de .visste väl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free