- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
6

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är i öfrigt rätt sturskt — ’kom inte och sätt er på
näsan’ står skrifvet utanpå... Och öfver hufvud, ser jag
ogerna, att vi göra den bekantskapen.»

»Hvad mamma dömer hans utseende oriktigt. Jag
medgifver, att han har någonting stolt och kanske
otillgängligt i sitt ansigte, men då han verkligen är ytterst
fattig (emedan han underkastar sig alla slags uppoffringar,
för att kunna uppfostra sin yngre bror), så är stoltheten
förlåtlig, då den är ärlig. I öfrigt tror jag, att det är
sjelfva ansigtsbildningen, som det ligger i... Låt oss
bjuda honom!»

»Jag vet icke om Klas Arvid skulle tycka om det.
Gud vet, hvad han kunde tro!»

»Hvad skulle han kunna tro eller säga om ett
sällskap, som ju bjudes för att bereda honom ett nöje?
Deremot tål han ej fröken Köler. Det minnes nog
mamma.»

»Jag fick min äldsta dotter så lyckligt bortgift, att
om han inbillade sig någon dumhet, det skulle förtöma
mig, som hoppas få se dig lika väl gift.»

»Nå, om något är ett underligt tal, mamma, så är*
det detta. Var Maria i öfrigt med den här driftige
landtjunkaren så lycklig under det enda året, hon var
gift?»

»Det är jag säker om, att hon var... Och hade
blott barnet fått lefva, så... men jag fruktar, som
ordspråket säger, ’att då barnet är dött, är fadderskapet
ute’. Vet du, att han ordentligt lät krusa sig, för att
få honom till den här middagen. Han var så öfver
be-skrifning upptagen med affärer under sitt korta besök i
staden för sin ekonomi och förbjöd allt främmande...
Tyst, nu ringer det! Hvad den Lovisa kan söla! Du
får öppna, Emmy.»

»Nå, nu kan mamma då tro mig. Det var återbud
från fröken. Om mamma nu icke bjuder herr Rossby,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free