- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
23

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VINCEHT E088BT.

23

guldet, var naturligtvis den prosaiske farbrodern, som
ständigt påstod, att en skicklig och aktad amatörmusik
ganska väl kunde förena sig med en affärsmans
ställning. Jag mins ännu fullkomligt den der sista
eftermiddagen; jag talade ut min mening, ty så god... jag
kan gerna med lugnt samvete säga liberal, jag alltid
som svåger varit mot henne, kunde jag ej gå in på att
bekosta under åratal en så oviss studiekurs i främmande
land för dig. Jag såg väl, att hon var stött och
upprörd, men stålet i min karaktär ger aldrig vika för
andra argument, än sådana, som (kommande från
hjertat eller känslan) kunna bestå inför mitt förstånds
utslag, och det ville ej bli händelsen här, helst
ingendera af eder vädjade till mitt hjerta och rörde det, utan
blott pockade på pligt...

Hvad rådde jag för, att din mor dagarna härefter
insjuknade? Jag vill fullkomligt tro att ni tillsamman
afgjorde, att mitt afslag vållade sjukdomen. Men tänk
en gång, för rättvisans skull, på, att om det varit jag
som insjuknat (vid Gud, gick jag icke hem mer
upprörd, än jag på åratal varit, att se min goda vilja
bortkastad), så hade det ju icke kunnat falla hvarken dig
eller din mor in, och borde det ej heller, att ni hade
haft någon skuld deri; ty hårdt vore, om menniskor,
som i en eller annan sak skilja sina tankar, skulle ställas
till ansvar för hvad som sedan kan tilldraga sig på
någondera sidan.

Att jag för min del icke tänkte annat, än att allt
var godt, visade sig både under sjukdomen,’ vid sjelfva
dödsfallet och framför allt efter dödsfallet, men då
kommer du iskall och stormodig och förklarar — mycket
dumt förstås — att emellan oss det vore bäst att allt
blefve slut. Du kunde ej finna dig vid hvarken
för-mynderskap, kontorsgöromål eller det tryck på din själ
som förbindelserna till mig ålade dig, och då jag sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free