- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
92

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han genast en droska, som han genast igenkände frårt
den nära liggande jemvägsstationen, och i droskan satt
en ung man med så strålande svarta ögon, att det
nästan såg ut, som en feberglöd brann i dem, medan
kinderna, skuggade af svarta mustascher och ett starkt
tillväxt skägg, syntes bleka och betydligt infallna. Det
var emellertid ett obeskrifligt intressant utseende,
uttryckande en hel hop mera, än den hederlige värden
kunde utreda. Det var blott ett uttryck han fullkomligt
fattade, det var den varma, längtan sfulla hänförelse, som
låg utbredd öfver det hela.

»Oändligt välkommen, min käre unge vän... jaT
jag försäkrar, bedyrar, mycket, mycket välkommen!»

»O, tack, tack, dessa ord var just det, jag först
behöfde höra! Och af Emmys bref vet jag fullkomligt,
att herr majoren är mera god mot henne än den
ömmaste fader. Vet hon att jag varit sjuk?»

»Det hafva vi ej vågat meddela... Hon är nu
utgången på en promenad. Hon går ofta ensam utT
stackars barn ; men kom för all del upp i ett gästrum
och hvila en smula... Det är fullkomligt nödvändigt. *

> Ja, jag tror det verkligen... Farbror Knut ville
icke, att jag skulle gifva mig ut ännu, men jag hade
ingen ro sedan jag fått veta att han, på herr majorens
deltagande efterfrågan, meddelat att jag hemkommit sjuk.
Jag led för Emmy mer än jag sjelf led.»

»Förstår, förstår! Nå,... det här rummet är ju en
god hamn?... Nu måste vi blott hafva en brasa och
någonting värmande ...»

»Men så fort Emmy kommer hem, får jag ju se
henne? ... Lofva mig det bestämdt... Och Emmys
mor?»

»M/i hustru,» majoren tog en ogement manhaftig
min, som icke tydde på hvarken generals-befäl eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free