- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
110

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej många män, som för sällskapsnöjets skull dröja vid
glaset och politiken till något sent på aftonen, ej också,
varmt kunna älska hustru och hem ... Jag säger blott,
att hos mig blir det ingen vana.»

»Det är en herre derute, som ber att få tala med
direktören,» rapporterade jungfrun.

»Ack, jag får då icke en enda stund behålla
dig-i dag!»

»Frukta icke, älskade, jag är tillbaka om några
minuter.» Och icke dröjde det öfver tio, innan Vincent
kom tillbaka med ett par konsertbiljetter i hand för en
af de följande aftnarne. Det var ett par af de storat
illustra artisterna, som skulle tillställa denna konsert.
»Der,» sade han, »hafva vi åter en afton borta, men
den få vi åtminstone njuta tillsammans.»

»Nej, men hör, nu ringer det ju igen ... Det hade
varit så godt att vi bott qvar på villan under vintem,»
klagade Emmy, nu icke alls disponerad att skratta.

Och än mindre skrattade hon, då jungfrun inkom
med ett bref, som innehöll frukostbjudning till en dag
i början af följande veckan, då en af Vincents rätt
förnäma elever skulle fira sin födelsedag på ett, som det
kunde förstås, storartadt sätt.

»Trösta dig, min lilla hustru, allt detta är en liten
syndaflod af artigheter, som blott härleder sig från min
hemkomst, mitt giftermål och, ty värr, måhända
förmodan på ett rikt arf, sedan jag blifvit försonad med
farbror... Men vet du hvad jag sagt dig, att mina
sympatier aldrig kunna dragas från det hem, der du
finnes och der du är solen... Men det är min sann
tid att jag gör mig i ordning för sexan... På den
går jag gerna ... Och blif icke ledsen, min älskade,
om jag råkar komma litet sent hem... Det är bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free