Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsbord, som Emmy sjelf dukat på morgonen med alla
leksakerna, nu ytterligare dekoreradt med både blommor,
apelsiner och pyramider af valnötter och konfektrussin.
De båda små medborgame voro i ett lynne, hvars
glädtighet hördes långt ifrån, och när nu pappas »förning»
kom till, hoppade de rundt omkring och slogo sina små
händer omkring far och mor, som helt lycksaliga lekte
som barn med sina älsklingar, hvilkas förtjusning knapt
kunde hejdas.
En festlighet med sådana qvantiteter godsaker var
också en storartad fest i deras unga lif, ty Emmy, som
var den allra förståndigaste uppfostrarinna, lät intet slags
öfverflöd i någon väg blifva till vana hos barnen. Hon
hade svårt för att hålla sin man tillbaka, då han alltid
ville köpa nya leksaker, men hon visade honom, att
ingenting skulle komma att ega värde eller gifva barnen
någon sann glädje, om de ej först hade lärt sig att
umbära. På så sätt bereddes dem först en rätt lifvande
njutning.
»Hvilken ovanligt tänkande qvinna du är, Emmy,»
sade Vincent, i det han förde sin hustru ut i den stora
salen, medan Julia rustade för de små herrarne Rossby
och var värdinna vid deras taffel. För denna högtid
hade hon framtagit och till kalaset inbjudit alla eleganta
herrar och damer ur sitt eget länge sedan tillåsta
dockskåp. Och man kan väl tro med hvilken passande
vördnad hjelten Knut (den lille) mottog sina gäster. Yngre
brodern, lille oefterrättlige Vinny, ville nödvändigt draga
slöjorna från de främmande fruntimmernas hattar och
näsdukame eller muffarne ur deras händer, men då
den äldre brodern med sin fasta herskareblick gaf Vinny
en passande skrapa för sin oartighet mot fruntimmer,
satte den lille väl ut sina läppar och gjorde min af
att i stället anfalla de främmande herrarne, men då
Julia skyndsamt stack in ett stort fikon mellan besagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
