Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han är fallen både för litteraturen och det praktiska,
så är han nu på en gång tidningsmedarbetare och
räkenskapsförare i en af Stockholmsbankerna. Men här
har jag pratat ut elden ur cigarren. Och löjtnanten
har tappat sin.»
»Den var utbrunnen, då jag bortkastade den. Hade
ifrågavarande filosofie doktor några synbara
förhoppningar?»
»Det trodde fadern, men modern trodde det ej.
Dessutom påstod hon, att en sexton års flicka, som
barnet då var, ej kunde ega dylika känslor. Huru som
helst såg Hulda honom i julas med orubbligt lugn. Men
nu måtte väl menniskorna fått ihop våra bedröfliga
nattläger.»
3.
En bekännelse på ångbåten.
Limmelen lät den vackraste rosenröda färgton lysa
öfver Venerns högblåa, spegelklara vatten, eljest
nästan beständigt i rörelse och ej sällan utgörande en
sannskyldig fasa för passagerare, som lida af sjösjuka.
Det var på eftermiddagen, dagen efter den afton, som
så oväntadt romantiskt på den tarfliga gästgifvaregården
sammanfört våra resande.
På morgonen hade doktorn, efter ett besök hos
damerna, berättat Detlof, att, till hans förundran, han
icke funnit sin patient så bra, som han litat på att finna
henne. Om ej hans hustru förklarat honom, att alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
