Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldem, torde han väl finna någon högättad svensk
fröken, antaglig som räddarinna af det förnäma husets
utgående från de svenska ättartafloraa. Han skall
tillbringa vintem i Stockholm.»
Det skulle varit alldeles omöjligt för Detlof, att ens
för sig sjelf förklara den genomobehagliga och
missbelåtna känsla, som patron Berthels alla meddelanden
födde hos honom. Han visste, att hans fader
synnerligen högaktat den unge mannen, hvilken icke skulle
begärt bättre, än att få hjelpa grefven ur mera än en
nöd, om denne tillåtit det. Och aldrig hade Detlof
högre älskat fadems minne, än för just denna
ridders-mannafasthet.
»Herr löjtnanten ämar kanske före sin afresa bedja
grannen vara välkommen,» yttrade den rättframme
Berthel, medan herrarne gingo framåt.
»Nej, de* medhinner jag icke, och efter så är, torde
jag få utbedja mig att mitt flyktiga besök i hemmet ej
ens omnämnes.»
»Det skall ej af mig först blifva berördt, men om
han redan vet det, så är det en annan sak.»
»Naturligtvis. Och se här hafva vi den omnämda
utmarken. Jag är nöjd att afstå från den.»
»Och jag att inköpa den. Vidare i morgon. Men
säkrast måndags morgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
