- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
210

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skatta åt den ovärdigaste otacksamhet mot de goda
menniskor, som stått hans arma moder så nära,
doktorn, den hedersmannen i synnerhet, kom en ryttare
emot honom, och redan på långt håll slöt han, såväl
af den präktiga hästen, som af den ridandes magnifika
hållning, att det måtte vara baron von Hahlen.

Och det var han.

Vid deras förra möte, då baronen förde honom
med sig till sin egendom, hade de blifvit bröder. De
elfva år, som skilde dem emellan, kunde vid den ålder,
de nu innehade, lätt förmedlas. Baronen var fylda
tretiosju, grefven icke fullt tjugosex år.

»Så lyckligt möte!» ropade baronen, innan
löjtnanten för ångest fått fram ett ord. »Du finner din
mor mycket bättre och näst Gud har du derför att
tacka den omständigheten, att hon så hastigt fick skicklig
läkarehjelp. Men du kommer just lagom, ty i morgon
reser doktorn och hans snälla hustru.»

»Hvad kan jag göra, för att tacka dem? Jag
hoppas, att jag i mitt hjerta ej är otacksam.»

»Det kan du med all säkerhet icke blott hoppas,
utan vara fullt förvissad om, ty eljest vore du mycket
onaturlig. Doktorn har varit mer än förträfflig, ty han
har hindrat lagmanskan och hennes fröken dotter, som
ville slå sig ned och taga både patienten och huset om
hand till din återkomst. Det höll på att blifva en
ordentlig uppståndelse, emedan lagmanskan påstod att
hennes gamla och förtroliga relation till huset (jag
vet ej på hvilken relation hon syftade) berättigade henne
att försvara sin plats.»

»Och huru kunde doktorn då lyckas få bort henne?»

»Genom en makt, som endast läkare med sann
värdighet förmå begagna.

Jag beklagar,’ sade han, artigt men bestämdt, ’att
jag måste sätta mig emot detta arrangemang. Och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free