- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
254

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veke mannens bröst, sade han, med ett bemödande att
trösta sig: »Farbror, vill du nu blifva min pappa?
Jag vill inte hafva någon annan, hvarken morfar eller
doktorn. Dig håller jag mest af.»

»Ingen, ingen på jorden skall du kalla pappa, utom
den bäste, som du egde och som du alltid skall ega.»

»Men han kan ju inte svara mig. Det är så mörkt
och kallt der nere, der de komma att lägga honom.
Inte kan jag gå dit.»

»Det kan du visst! Du älskade honom allt för
högt och är dessutom allt för modig att frukta den
plats, der hans kropp sofver, men du har fullkomligt
rätt deri, att han ej från den platsen kan svara dig.
Men han bor icke der, utan i himmelen, och det är
dit, du skall sända din kärlek och dina böner, att han
hos Gud må utverka, att du blir Honom i allt värdig.
Och med det skall jag hjelpa dig, ty också jag älskar
dig mycket.»

»Ja, du är så snäll, och så har jag mamma och
lille bror och morfar och mormor och Kastor. Men
kan inte mamma komma hem? Jag vill så gerna att
hon kommer hem. Jag läste helst mina böner för henne,
och så hörde pappa på, och så tog han mig upp på
sin arm och kysste mig och så kom han till min säng
och välsignade mig så sakta, så sakta.»

»Han välsignar dig ännu, lita på det, och kanske
få vi hans graf på den friska, gröna kyrkogården med
gräs och blommor. Men tyst, der kommer Malena med
något bud. Mormor längtar säkert efter dig.»

Och Malena kom ej blott med underrättelse, att
fru Berthel skickat en person att hemta lille herrn. Han
skulle också passa sina kläder.

»Låt mig inte gå ifrån dig ännu,» bad gossen och
såg bevekande på Detlof. Men denne märkte ett bref

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free