Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud vet, hvart jag tagit vägen, broder, men det
är icke så alldeles handlöst, jag kommit in på ett sådant
här ämne.
Du får af brefvet från vår hederlige Berthel till
hans hustru läsa om allt, som rör de närmaste
förhållandena och arrangemangen der hemma. Han skall
åtfölja svärsonen hem till den sista högtiden. Men
Hulda, som dessutom är alltför sjuk, att det ens kan
blifva fråga om att hon ännu skall göra denna resa,
skall, efter Patriks eget förordnande, följa med oss till
Marstrand, för att genomgå badkuren. Hon vill helst
också begifva sig till hemmet, både för att få återse
barnen och få se hans graf, som skall blifva på
kyrkogården, ej i det gamla grafkoret, men det skulle
lyckligtvis vara henne omöjligt att göra något mot Patriks
vilja. Sedan följer jag henne tillbaka.
Jag gömmer till sist hans varma helsning till dig.
Han litade på dig, sade han.
Lef väl, broder! Helsa alla från din vänfaste
Murman.»
10.
Enkan, irmesluten i sin sorg, plågas af talet
om testamente oeh förmynderskap.
’et var mot slutet af augusti, som Hulda åter
inträdde i det nu så ödsliga hemmet, der hon utan
ro flydde från rum till rum och timtals inneslöt sig i
makens arbetsrum, derifrån så månget heligt minne
talade om honom.
Carlén. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
