Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då tillfälle att träffa Murmans erbjuder sig, så får ni
åter en tid lägga ned er mentorsbefattning. Jag vill
taga båda barnen med mig.»
»Det kommer mina hopade göromål mycket väl till
pass och skall göra mina myndlingar godt. Framfor
allt skall det verka välgörande på er sjelf. Ert
nervsystem är försvagadt.»
Han bugade sig artigt och försvann med raska
steg utför kullen och öfver bron.
Huldas kinder glödde, liksom hundra rosor lånat
dem sin purpur. »Huru retsamt, mitt nervsystem!
Men hvarför också häntyda på så mycket, utan att
hafva en tydlig mening. Jag, å min sida, borde ej
talat så om medtagandet af barnen. Det var liksom
en triumf att rycka bort dem. Förtjenar han en så
gränslös otack af lille Patriks mor? Han älskar barnet,
men han lät mig nu tydligt begripa, att det lärarekall,
han iklädt sig, sker på bekostnad af andra göromål.
Men hvarför denna häftighet, derför att han fann mig
i tårar?... Och uttalandet af mitt namn?... Nej,
jag måste med strängare sjelfkritik öfvervinna all
dårskap.»
Hon lemnade både divanen och lusthuset, men blef
stående på bron och stirrade i vattenspegeln.
Hvad var det för ett slags hägring, hon der såg
uppstiga? En skog, der två personer vandrade sida vid
sida, tills plötsligt en förklaring egde rum och ett
hederslöfte blef besvuret.
»Jag är tokig! Hvarför tänka på något, som ligger
begrafvet med min make? Men det är mot min vilja,
jag tänker derpå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
