- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
323

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå,» utbrast doktor Lademir, och hans i sjelfva
verket oändligt vackra, svarta ögon med sitt glänsande
skimmer, då de långa ögonhåren fullt öppnades, fingo
nu ett helt annat än orörligt uttryck, på samma gång
den manligt behagliga stämman erhöll en ny klang;
»det här, min bästa Jutta, försonar fullkomligt din
elakhet mot mig. Ah, se, der ha vi Fredrik!»

Den respektable herre, som nu visade sig, var en
man på några och tretio år, minst sju år äldre än
Lademir, som nyss räknat tjuguåtta. Fredrik Myntzing,
grosshandlare och engelsk konsul i den lifliga sjö- och
residensstaden, var långt ifrån att ega ett stelt och slutet
väsende, hvarför man allmänt anklagade doktorn. Den
äldre brodern var en gladlynt, god och hjelpsam man,
dock något för sangvinisk till både lynne, karaktär och
spekulationer, med skäligen godt hufvud, men i grunden
föga kraft och ihärdighet.

Han fann sig fullkomligt väl af, att inom det
husliga departementet helt och hållet styras af sin unga,
raska och vackra hustru, och det får räknas honom
som ett storartadt kraftprof, att han lyckades utesluta
henne från sin dubbla affär. Naturligtvis afhörde han
med skyldig aktning hennes råd, men följde dem ej ofta.

I öfrigt låg det i fru konsulinnans natur att styva
vida mer, än man, barn och hus, och hvad som så
bittert retade henne emot svågern, var den kompletta
omöjligheten att få någon hållhake på denne
motspänstige herre.

Detta var en så mycket obehagligare missräkning,
som hon på förhand, då han för ett halft år sedan fick
sin station i hennes stad, uppgjort ett program, der
hon i det närmaste hade del i hans praktik och i öfrigt
som en öm syster styrde för den egendomligt vackre,
men kärfve ungkarlen, som ju måste bli ofantligt glad
öfver denna försyn. Till följd häraf lät hon sin man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free