Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfvisk — skulle hon säkert få lida samvetsqval. Och
ej nog, att de skulle lägga sig till den tröstlösa sorgen
efter hennes äldsta dotter, utan hon skulle väl också
få höra hviskas ett tadel bland alla bekanta, för den
oförsvarliga likgiltighet, hvarmed frökens uppoffringar
blifvit antagna. Af svågern kunde de väl ingenting
utpressa, men doktor Carlholm, som Jutta behandlat
tem-ligen ogeneradt, han skulle icke vara så tystlåten, och
det var han ej heller.
Men nu ändtligen hade konsul Myntzings hus efter
nära fyra månaders karantän åter slagit upp sina dörrar
för besökande, dock var det endast den tröga stiltjen
efter stormen, som lät känna sig, och trots den varma
luften — man skref i dag den 3 augusti — darrade
ännu vid hvarje vindflägt Marianas fina gestalt, der hon
för tillfallet satt helt ensam på en af sofforna i konsulns
behagliga trädgård bakom boningshuset. Jutta hade
blifvit upptagen af ett par kaffedrickande damer.
Det var allvarliga tankar, som drogo genom Marianas
sinne, smärtfulla tankar, ty de visade henne den
stundande höstens bistra anlete. Hon kunde ej, oaktadt
alla böner från både konsuln och hans fru, stanna hos
dem öfver vintern. Den lilla Signe var ej vid den ålder,
att en guvernant för henne behöfdes, och ehuru tanten
(öfverstinnan) skrifvit två de mest moderligt älskliga
bref, för att återfå sin »dyra, oförlikneliga Mariana»,
kunde hon icke alls besluta sig för denna utväg, och
det trots det senare meddelandet, att sonen,
kammar-junkarn, för ett år rest utrikes och att all anledning
fans för handen, att yngsta dottern snart skulle följa
sin äldre systers exempel.
»Nej, nej,» afgjorde den bekymrade, unga qvinnan
med sig sjelf. »Komme jag åter under den ’moderliga’
handen, så skulle den hålla mig fastare än någonsin,
och föga hjelpte mig de moderliga svindlarna’ vid på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
