- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
355

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»En målare måste väl sälja sina taflor, om de skola
bli kända, och nog kan väl en man råka förälska sig i
något värdefullare, än sina egna skapelser.»

»Det är vackert,» sade hon leende, »att ni gör en
sådan rättvisa åt andras. Och var säker på, att jag
innerligt deltager i er triumf.»

»Och säg nu, fröken Mariana, hvad ni grubblade
på! Ni vet, att jag i egenskap af er läkare ej gerna
kan tillåta er att ha några hemligheter, som torde skada
fortgången af den helsans utveckling, som nu gynsamt
föregår. Aha, det är ett bref, som gjort er bryderi...
Nej, se, från Bordeaux/» Han lemnade henne det
nedfallna brefvet, men qvarhöll kuvertet.

»Ja,» svarade hon lugnt och öppet, »det är ett helt
vänskapligt bref från...»

»Från er för detta trolofvade?»

»Ja. Och det innehåller en för mig särdeles
värdefull nyhet. Han är förlofvad och har skyndat att
meddela sin barndoms- och ungdomsvän den lycka, som
kommit honom till del.»

»Den mannen är då utrustad med en angenäm
lefnadsfilosofi, det är hvad man kan säga. Men de
finnas, som i förtviflan tillgripa dylika starka medel, för
att gifva ett sår åt den, som förut sårat dem.»

»Åh, detta är alls icke förhållandet här! Först
och främst derför, att han nogsamt känner, att jag
endast kunde beklaga en dylik dårskap, och sedan af
det skäl, att han verkligen år mäktig en sådan känslornas
förändring. Han skulle dock aldrig handlat så, om han
ej haft behof att finna ett annat slags tillgifvenhet, än
den jag gifvit och kunde gifva honom.»

»Men brefvet kom er ändå, som ni sade, att grubbla.»

»Jag har sagt, att jag grubblade, men jag yttrade
ej, att det var öfver det der brefvet; eljest hade ni
troligen icke behöft liafva besvär med att taga upp det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free