Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.
Molnet har höjt sig och lemnat plats åt solen,
men det har ej försvunnit.
ågot mer än ett och ett halft år har glidit undan,
sedan den marsafton, då det unga äkta paret
hade ett af dessa allvarsamma samtal, hvilka äro så
pröfvande för karaktärer, som ännu icke hunnit långt
i sammanjemkningen, men hvilka samtal, då de sluta
som detta, stundom föda högre förtroende och
grundlägga framtiden.
Konsul Myntzing hade med heder och glans gått
igenom krisen, och ingen enkefru eller annan liten
kapitalist, som i häpnaden sagt upp sina penningar, hade
behöft gå tomhändt hem, när förfallodagen var inne.
Då nyheten om doktorns uppoffring för brodern
blef känd inom staden — och i den staden fick ingen
hemlighet existera — klandrades han så skarpt, att
icke en enda röst höjdes till hans försvar. Hvad rätt
egde han, en man, den der icke tillhörde aflarsverlden
och dertill nygift, att kasta denna pik så godt som i
ansigtet på annat hederligt folk, som beklagande, men
icke onödigtvis uppoffrande, sett den eller den
anför-vandten gå öfver bord? Konsulns egen hustru insåg,
att inga romantiska löjligheter kunde rädda det huset.
Men när nu allt gick med flygande fanor och
Myntzings hus åter tycktes stå fast, då hette det: »Hvem
hade kunnat tro herr doktorn om att beräkna så klokt?
Den karlen har hufvud för allt, och det säges, att det
till och med skall bli en god affar för honom. Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
