Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta. Hans broder, »stackars Fredrik», som så länge
beherskat sin inre ångest och förhemligat alla sina
enskilda ansträngningar, gagnlösa med undantag af dem,
som berörde Lademir och hvilka han nu så djupt
ångrade, stackars Fredrik hade knapt hunnit öfverlemna
sina affärer i de händer, som blifvit antagna att utreda
dem, innan han, visst icke som det fruktades, bar hand
på sig sjelf, utan i stället föll i en hastig lungsjukdom,
hvilken snart öfvergick till hopplöshet och, förenad med
tillstötande åkommor, efter ett par veckor slutade den
fridsamme och hederlige, men alltid något svage,
mannens dagar.
Af sin egen goda vilja, med sin mans bifall och
framför allt den sjukes tacksamhet, blef Mariana den
nu uppriktigt sörjande Juttas hjelp och stöd. Men
hvarken läkarnes eller sjuksköterskornas ömmaste
omsorger förmådde något mot den vän, Fredrik sjelf ansåg
bäst, nemligen — döden.
Han hade ett varmt samtal med sin hustru, ett
kärleksfullt med sin bror, hvilken utnämdes till den lilla
Signes förmyndare. Och han hade äfven ett förtroligt
samtal med Mariana, hvilken han så högt värderade,
att han tillhviskade henne den bönen, att, i fall hans
enka gifte om sig, hans svägerska då måtte bli en mor
för den lilla. Om sin hustrus lysande affärsställning
nämde han ej ett ord, hvarken till henne eller någon
annan.
Och nu var då allt slut. Enkan sörjde öfvergifvet,
men sökte förgäfves någon förtrolighet från sin svågers
sida. Lademir bar sjelf en så allvarlig sorg i sitt hjerta,
att han ej hade minsta tecken af känsla att kosta på
Juttas häftiga utbrott...
»Är han ej ryslig!» kunde hon då vända sig till
Mariana. »Han har ej mer deltagande för mitt gränslösa
lidande, än om han vore skapad af sten. Om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
