Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är ett helt och hållet förhastadt omdöme.
Frågan gäller ett visst jemlikt oberoende.»
»Nå, om det är blott fråga om det, så vet Gud,
att jag visst i min hustru vill hylla min jemlike, dock
på helt annat sätt. Poesien får ej fullständigt begrafvas
under prosan. Men, Gud bevare, jag glömmer min
tjenstgöring! Sofver gudson alltjemt?»
»Ja, han håller sin middagsro.»
I sammå ögonblick, kapten Björnberger lemnade
sin värdinna och från förmaket gick genom doktorns
egen helgedom ut i mottagningsrummet, hvilket låg ytterst,
hörde Mariana ett hastigt gående och ifrigt talande. Det
var icke hennes mans röst — troligen något brådskande
sjukbud! Men till hennes undran kom kaptenen
tillbaka, dock icke med de stadiga, lugna steg, som
vanligen uttryckte hans egen stadiga, lugna karaktär, utan
med ojemna, än brådskande, än återhållna.
Mariana skyndade emot honom.
»Är något å farde? — I Guds namn, rör det min
man? — Kapten är ju dödsblek!»
»Min bästa fru, jag tror icke, äfven om tiden
med-gåfve det, att det med en så modig och kärleksrik hustru
behöfs några enfaldiga förberedelser.»
»Säg ut!» Mariana fattade skälfvande tag i
dörrposten.
»En olycka har händt. Lademir och ett par af
officerarne råkade i häftig strid angående en hingst,
som skulle inridas. Doktorn, som är en så utmärkt
skicklig ryttare, tålde ej några, kanske retfulla, varningar,
utan kastade sig, trots svårigheterna, upp på hästen,
som han med sin starka, vanda hand var på väg att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
