- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
442

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

styrka, än alla öfriga prof. Ej underligt, ty de veta
att utom det att alla föregående förtjenster kunna dervid
bortsopas som fjun, så måste de i sina hjertan känna
sår, omöjliga att läka, så framt de icke förvillat sig
sjelfva och tagit ett falskt sken för sanningen. Detta
är äfven en olycka, ty, som det gamla ordspråket råder:
» Väck ej björnen, som sofver/»

Hvad är det för ett otyg, som, när det börjar gry
i en hustrus själ, kommer henne att bäfva, att vredgas
på sig sjelf, och som tvingar henne ömsom till
tankspriddhet, ömsom till en feberaktig liflighet, för att dölja
intryck, som hon icke utan en rysning kan tillstå för
sig sjelf och ännu mindre utan rysning kan låta någon
inblicka i? Ack! Ett fruktansvärdt. ondt, ett sjelfviUigt
martyrskap, som stundom blir löjligt och motbjudande,
men icke desto mindre för den deraf angripna icke kan
hejdas, emedan det finnes omöjliga förklaringar, omöjliga
förödmjukelser.

Ett sådant ondt hade börjat smyga sitt gift i den
kloka, förtroendefulla Marianas ådror.

Hon visste, det vill säga stundom, att hon
öfver-lemnade sig åt en syndig inbillning, men då hviskade
frestaren, att sådana inbillningar ej kunde uppstå i ett
rättskaffens och regleradt sinne utan något skäl.

»Du är bestämdt icke rätt frisk, min lilla hustru,»
sade doktorn en eftermiddag på nyåret. »Tänk på, att
Jutta blir förtviflad, om vi ej i morgon komma på
bröllopet. Och går ej du, så går jag bestämdt icke.
Säg nu, huru det är med dig!»

»Hvad menar du? Skulle något vara med mig?»

»Det är jag öfvertygad om. Men du gömmer alla
dina obehag, för att endast bjuda din man vackra frukter
af din omtanke. Rör det köksaffarerna, så är det till
god del ditt eget fel. Jag försäkrar dig, att vi nu ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free