Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycka är hufvudsaken. Men derför är jag visst icke
fallen för någon afsöndring från umgängeslifvet. Allt
beror blott på ett lagom och att den bundna qvinnan
inser, att hennes tid för gyckel, fåfanga, snarstickenhet,
afund och lättsinne måste vara förbi i och med
detsamma, hon börjar sin högre uppfostran.
Du misstager dig, om du uppfattar mitt lugn och
min granlagenhet såsom brist på känsla. Jag har nog,
ja, öfverflöd af varm känsla, men det ligger ej i min
natur att hålla den tillgänglig, utan att den framkallas,
och det hade varit dig lätt, om du ädelt, såsom under
första veckan, visat en vacker qvinlighet.
Hvad det sedan dess blifvit, vet du, men du vet
måhända icke, att dessa skärmytslingar, som du
excellerar i, komma mina känslor att aftyna och slutligen
att bortdö.
Tänk nu noga öfver, hvad jag skrifvit. Skall vår
förbindelse fortgå, så erfordras en fullständig förändring
i ditt väsende och sätt att bemöta den man, som, då
du mottog hans anbud, vågade tro, att han var värd
din aktning och tillgifvenhet och att du så ansåg
honom.
Ett säkert bevis på, att du fattade och ginge mig
till mötes, skulle vara, att du lydde mitt nu gifna råd
att återvända till dina syskon. Jag skulle före mötet
följa dig hem och komma till min gamle, käre fader en
tid mot hösten, då, efter din närmare pröfning, allt bör
bestämmas.
Men tänk, för Guds skull, allvarligt på hvarje ord
i detta bref och bedrag hvarken mig eller dig sjelf; ty
gör du det, så har du ej menat ärligt med pröfningen,
och då finnes blott ett slut.
Med oro, men med hängifvenhet
V. B.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>