Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu återvända vi till dagens högtid, då större
societé skulle inträffa på aftonen, för att fira doktorns
utnämning till regementsläkare, en fortune, som ännu
mer ökades derigenom, att just vid samma tidpunkt
räntebetalningen åter började utgå från det stora
mekaniska verket, der aktierna under tre år ej afkastat
något för aktieegarnes räkning, men nu gåfvo en så
mycket större behållning.
»Ack, min dyre Lademir,» sade hustrun, under
inflytande af sin lyckas glada egoism. »Nu, när vi ha
så många varelser att tänka på, nu låter du visst ej
beveka dig till någon borgen?»
»Huru,» svarade doktorn, »kan du ens tänka ditåt,
min egen Mariana! Tror du jag någonsin glömmer,
huru du fick sträfva? Om icke Björnberger varit dig
en så förträfflig hjelpreda, vet jag aldrig, huru det skulle
burit sig. Apropos, jag har just nu ett bref i fickan,
jag mötte postbudet på vägen, och en af den käre
vännens trefliga epistlar skall förhöja dagens glädje. Sätt
dig, så skall jag läsa högt. Sofver mademoiselle, efter
pojkarne tiga...»
»Åhnej, de äro ute alla tre. Skynda dig derför
att läsa, medan vi ha så lugnt. Jag anar, att det blir
någon angenäm nyhet att få höra.»
Doktorn bröt brefvet och läste följande:
»Hedersbroder!
Jag är halftokig af lycksalighet. Jag har en
arf-vinge, broder, en arfvinge, en stor pojke, som skall heta
Vilhelm Lademir. Ack, herre lefvande Gud, att jag,
fattig syndare, som underkände min förträffliga Eugenies
dolda värde, skulle få upplefva något sådant! Helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
