Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet, att jag misshagar dig, min lilla Matilda,
om jag icke säger, att du ser särdeles medtagen ut efter
din ansträngning i går, men jag kan ej hjelpa, att jag
icke sett dig så vacker på länge, och det i trots deraf,
att du i dag är i ännu djupare sorgdrägt.»
»Jag kläder mig så, som det anstår min ställning...
Gå, Minny, skynda dig — jag hör honom redan!»
Blifven ensam, gjorde den unga frun en högst märklig
rörelse med sin ena hand. Denna rörelse innefattade
på en gång ett barns missnöjda hot öfver någon
för-närmelse, en blyg flickas misströstan och en stolt qvinnas
begär att närma sig den oåtkomliga öfverlägsenheten.
Emellertid blef intetdera af dessa intryck qvar hos
Matilda. Då hon trädde in i sällskapsrummet, åtnöjde hon
sig med att kopiera sig sjelf från gårdagen: samma
dysterhet, samma högtidlighet. Hon omgafs af en riktig
atmosfer af tyngande kyla.
Olyckligtvis visade hennes svåger också en beslägtad
kopia med gårdagen: lugn, artig och obesvärad, började
han tala i hvarjehanda ämnen, liksom han ej vetat af,
att det erfordrats en särskildt delikat rörelse i ton och
åtbörder, för att nalkas herskarinnan i detta sorghus.
Också svarade honom Matilda så snäft som möjligt.
Men då man kom ut i matsalen och hon fick se
det dukade bordet och Robert, vid en inbjudande rörelse
af Minny, ställa sig på den plats, som hennes älskade
Julius alltid innehaft, var det förbi med allt slags
be-herskning: hon utbrast i en ström af snyftningar och
ropade, att Minny var den obetänksammaste varelse i
verlden, som, då man för första gången åter skulle äta
i matsalen, stält bordet på samma ställe som förr och
lagt kuvertet för en främmande precist på samma plats,
der hennes dyre, dyre Julius alltid brukade sitta.
Den arma Minny blef röd som blod öfver, att hennes
så högt aktade svåger skulle få se Matilda i en af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
