- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
16

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tror icke, att något förståndigt fruntimmer kan tillåta
sig detta.»

»Min Gud — en enka.. . hvad skulle väl hon bry

§ig om?»

»Gör du mig denna fråga på allvar, bästa Matilda?»

»Naturligtvis.»

»Nå väJ, som jag försmår att tala annat, än hvad
jag tänker, säger jag öppet, att en enka mer än andra
qvinnor är skyldig att erinra sig, det hon framför allt
är en förnuftig varelse och att, hennes sorg må vara
huru djup som helst, hon dock har pligter som
men-niska, och en bland de första synes mig vara, att hon
hedrar sin makes minne genom att ej låta den
förmögenhet, han lemnat efter åt henne, förspillas.
Derige-nom beröfvar hon sig icke blott lyckan att göra ett
eller annat godt verk i hans namn, utan hon torde
äfven genom denna missförstådda gärd af sorg slutligen
komma i en belägenhet, som fordrar fulla användandet
af de krafter, hvilka hon så likgiltigt låter bortdomna.»

Under det han så talade till sin unga svägerska,
höll han sin blick så stadigt fastad på henne, att hon
liksom sjönk tillsammans vid den outhärdliga glansen
från de stålgrå ögonen. Hon ville sträfva emot detta
välde, hon ville afbryta honom, hon ville framför allt
tillsluta sina öron för ljudet af denna så välklingande,
men »grufligt» allvarsamma röst, men hvad helst hon
än ville, kunde hon blott betrakta honom och tiga.

»Nå, goda Matilda, se då icke så ängslig ut? Jag
förstår väl,» återtog han med ett leende, så behagligt,
att det upplyste hela ansigtet, »att Julius icke talade
detta språk med sin ’lilla sångfågel’. Det var derför
han belastade mig med ansvaret att vara dig ett stöd.
Men du finner mig troligen endast djerf?»

»Framfor allt,» sade Matilda sakta, »tror jag, att
allt, hvad jag fått höra, varit öfverflödigt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free