Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall både stålsätta och upprycka mig! Min stackars
Julius, du var mycket för svag och jag mycket for
tanklös.»
Allt ifrån det hon fått den fulla öfversigten om sin
ekonomiska ställning, hade hon icke mera legat hela
dagen drömmande på soffan. Tvärtom hade hon tagit
en öfversigt af husets inre förhållanden, och för att
dämpa en hemlig ångest, som ej ville släppa henne,
hade hon åter öppnat det så länge tillslutna pianot, och
hennes så obeskrifligt vackra och fulltoniga röst
klingade åter genom rummen, men den strömmade ej ut,
som förr, i glada toner: den dröjde nu inom de
allvarliga regionerna. Dock — en ljufvare
näktergals-stämma kunde man knapt få höra, den måtte klaga i
smärta eller qvittra i glädje. Då hon sjöng, fans icke
mera den barnsliga, bortskämda, sjelfherskande Matilda:
hon var då en fullmogen qvinna, som tycktes förstå
allt det höga, som tonerna lärde henne.
0.
Slutet på första halfåret.
^et var en höstafton. Matilda satt ensam i
förmaket och sjöng, belyst endast af brasan, hvars
sken föU öfver hennes svartklädda gestalt och de fina,
mjuka konturerna af hennes ansigte. Minny var
bortbjuden med sin fastman, och erfarande en oförklarlig
vällust af att finna sig fullkomligt ensam, öfverlemnade
sig Matilda med hela sin själ åt sångens makt. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
