Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett godt tecken, att hon utan alla
hysteriska utbrott satte sig ned för att, då hon ej längre
kunde undgå sig sjelf, söka taga insigt i de tvenne sista
åren af sitt lif, medan hon blygt sköt åt sidan den
punkt, till hvilken hon väl ändå slutligen skulle komma.
Då hon gifte sig med Julius... här stötte hon
genast på en högligen vigtig omständighet: Hvar före
hade hon gift sig med honom? Skedde det icke
egentligen för att hämnas på den, som vågat anse henne
olämplig att blifva Julius’ hustru, det vill säga på samma
gång hans fasta och förnuftiga vän, ty otvifvelaktigt låg
det i Julius’ karaktär en svaghet, som behöfde stöd; ej
uppmuntran till ett tanklöst »låt gå»!
^len visade hon, att Ingeborg haft orätt, Ingeborg,
hvars råd, föreskrifter och hela redbara och kärleksrika
vård om brodern hon gjort till mål för åtlöje, till och
med inför sin* man? Honom hade hon dock hållit
innerligt af för hans obeskrifliga svaghet för henne sjelf, men
deruti låg ingen känsla, som nu kunde tillfredsställa
henne. Snarare kände hon och hade länge känt en
ödmjuk blygsel, då hon tänkte på, huru godtroget han
litade på hennes kärlek.
»Stackars Julius,» yttrade hon sakta, »du hade nog
rätt uti att låta det sista ord, som du uttalade, vara
Ingeborgs namn. Och det var ett underligt förutseende,
att jag i afton sade till... till Ingeborgs make, att det
var först nu jag lärt mig studera Ingeborg och hennes
värde, hon, som han begärt till hustru, icke för hennes
skönhet (hon var icke alls vacker), utan derför att hon
var en redbar, kunskapsrik och klarseende själ, en
qvinna, med hvilken han kunde dela allvarliga tankar...»
Matilda afbröt här den ström af intryck, som ville
tränga sig på henne. Hon hade ännu icke afslutat den
punkt, som rörde hennes giftermål. Det hade ingåtts
icke allenast utan kärlek, utan äfven utan minsta upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
