Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iskalla ansigte. öfver det samma låg egentligen ieke
sorgbundenhet eller trötthet: deremot visade det en
stor orörlighet, en oåtkomlig protest mot allt lif, allt
solsken. En dag hade han likväl varit den
öfver-dådigaste, den sorglösaste och gladaste löjtnant, som
någon ville se. Men en inträffad olycka, hvilken
ytterligare dragit en annan med sig, hade strukit bort det
öfverdådiga ungdomsmodet. Han hade senare tagit
afsked, för att befria sig från alla besvärande band,
och var nu, vid trettiofyra år, en man, som, i trots af
sin karaktärs fläckfrihet, sin betydliga förmögenhet och
erkända redbarhet, hvar och en gerna gick ur vägen
för, emedan han med sin tunga tystnad och sin eviga
köld tycktes sprida kyla äfven till andra.
Den gamla öfverstinnan, som fann sig något generad
i sin ställning, tog nu en deciderad ton. »Jag hoppas,
min käre Mauritz,» sade hon, »att du åtminstone
känner att Pauline utsatt ett möte här till slutet af nästa
vecka? Hon skall då hafva alla ortens damer, som
hon värfvat för att insamla arbeten till högskolebazarn,
och troligen blir det väl då något föredrag liksom vid
den förra damsammankomsten i folkskolelokalen.»
»Möjligtvis!» mumlade Mauritz.
»Möjligtvis, säger du . . . Inser du då icke att dessa
upptåg syfta på att vända verlden bakfram. Vet du
hvad jemlikhet är? Om icke, så laga att du får läsa
det papperet, som jag nyss tittade på. Jemlikhet
mellan man och qvinna — jemlikhet midt för näsan på
äkta mannen ... det borde salig öfversten hafva sett!
Icke för det att jag ej i det närmaste gjorde hvad jag
ville, men jag visade honom den attention, att låta
honom tro det allt skedde efter hans hufvud. Om han
sade till mig: ’Malena, låt kalfven lefva en åtta da’r
ännu . . . jag väntar någon!’ så svarade jag: ’Som du
behagar, min vän!’ men slagtade honom ändå, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
