Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hustrun måste vara trogen, uppriktig, driftig, lydig
och glädtig, det sista till trefnaden inom hus. Sura,
pretentiösa eller lärda hustrur sättas i litanian.»
Detta program låter temligen strängt, och
emellertid är sanningen att öfversten mycket sällan var ond.
Han var tvärtom munter, pratsam och skrattade gerna
af hjertans grund. Hela hemligheten var, att han
förstod konsten att regera ensam, och att han om
äktenskapet hade samma uppfattning, som den franske
konungen om monarkien: »Staten, det är jag!»
Märkligt nog fick hans fru likväl hafva vissa
politiska åsigter, d. v. s., att då öfversten svor öfver ryssen,
kunde hon betydelsefullt nicka med hufvudet och se så
slug ut, som vore hon invigd i både Rysslands och
Finlands förhållanden. ^>vor han öfver regeringen och de
ökade skatterna, så höjde hon på axlarne och himlade
sig. Men svor han öfver landshöfdingen och alla
missbruk och dumma åtgärder i länet, då tog hon till orda
och var genast tillreds med en sådan störtsjö af sqvaller,
att landshöfdingen till och med på längsta afstånd bort
känna hettan af den eld, hvarvid han stektes. Ja, hon
kom till och med fram med små nätta eder, såsom
»näcken besitta» eller »näcken måtaga!» Det var helt
och hållet en personlig tacksamhetsgärd, att hon offrade
endast till denne afgud — hon hade nemligen näcken att
tacka för de många ljufva triumfer, hon erhållit af sin
mans beröm, då hon sjöng om huru »näcken hvilar i
fji%önan sal».
öfverstinnan hade också en mycket öfvad röst, ty
hon sjöng alltid, då hon grälade i köket eller likt ett
torrt skinn flög från vindens till källarens regioner. Vid
sådana tillfallen omvexlade sången med små dramatiska
föredrag, på det att hennes man, som icke tålde
köks-scener, ingenting skulle förstå. Det lät då ungefär
sålunda : »Djupt i hafvet... eländiga våp, har du nu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
