Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från köket påminde om svedda kjortlar på
demante-hällen och uppbränd sås i grönan sal, denna
öfverst-innans häpnad födde en sådan bitter harm, att hon
ansåg sig väl kunnat dö deraf, såvida hon icke behöft
lefva för att trösta sin son, när ångrens timma kom.
Besynnerligt nog hördes dock på hela första året ingen
sådan timma slå, och när emot årets slut Pauline blef
mor till en rask son, syntes det väl att hennes välde
stadgades allt mer och mer . . .
Hurudan Paulines inre äktenskapshistoria varit och
var, upplyses af fortsättningen. Nu är tid att återkomma
till första scenen, då hon inträdde i sitt arbetsrum med
sin lille tvåårige son vid handen, öfverraskande sin
svärmor och sin man i en, såsom det tycktes, icke särdeles
angenäm téte-å-téte.
4.
Svärdottern.
fju såsom aiitid låg der något strålande godt och
gladt i den unga qvinnans uppenbarelse, och sedan
hon sjelf helsat sin man, icke med en kyss eller en
omfamning, utan genom att trofast räcka honom
handen, lät hon gossen, en liten hurtig karl, klänga upp
på faderns knä och gick att vördnadsfullt helsa på sin
svårmor... det hette aldrig mamma, ty då Pauline
på bröllopsdagen användt denna benämning, hade den
gamla damen med sur min svarat: »Min lilla vän, det
är tillräckligt att säga svärmor/»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
