- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
133

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hem, patienter och trädgårdsskötseln, för att installera
mig som en trogen riddare hos öfverstinnan!»

»Åh ja, doktorn är icke så oäfven, men Pauline
kan aldrig inför Gud och salig öfversten ansvara för
att hon sätter af till den der gemena
stockholmstill-ställningen — ty dit, och icke annorstädes, har hon
rest. Hon drar min son alldeles vid näsan... Han är
ju icke inne?» hviskade hon till husmamsellen.

»Jo, fru öfverstinna, han sitter nere vid
kakelugnsvrån. Lilla gossen har somnat på hans knä, och han
vill väl icke störa honom.»

Men detta var just hvad kaptenen ville. Vinkande
till sig husmamsellen, som just slutat sitt bestyr, lade
han på hennes armar husets andre herre, hvilken
lyckligtvis icke låtit störa sig. Derpå steg kaptenen upp
och gick fram och satte sig vid sin mors hufvudgärd,
medan doktorn förklarade att han denna afton var
alldeles tvingad att besöka en patient i granskapet. Droskan
stod redan förspänd.

»Det var rätt, doktor,» ropade öfverstinnan,
fläktande med händer och armar för att fläkta bort den
brinnande febern, och hon skulle gerna också hafva
fläktat bort sin herr son, hvilken visst satt der och
väntade på att få säga ett ord om det yttrande, som
hon råkat falla om Pauline, »det var rätt, doktor, och
låt mig dö som en hedning — hvad skulle salig
öfversten ha sagt om ett sådant beteende af en gammal
vän!»

De sista orden uppfattades icke af doktorn, som
redan begifvit sig på flykten.

Mor och son voro ensamma.

öfverstinnan låtsade sig först vilja somna, men en
lätt och förtrolig strykning öfver hennes hand var
alltför oemotståndlig att hon icke skulle vakna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free