Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högskolefonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu stannar du ju hår inne hos mig i natt,
Pauline?» sade öfverstinnan, särdeles mild i anledning af
Paulines visade aktning och hörsamhet.
»Bästa mamma, hur kan hon stå ut dermed!»
invände sonen.
»Åh, qvinnorna äro långt segare än hvad ni karlar
tro... Jag vill bestämdt att du icke öfverger mig,
Pauline... du kan sofva på soffan, emellan det du ger
mig in ... Men du får först koka dekokten!»
Och så blef det.
Sedan Pauline kokat dekokten, en stund fått hvila
hufvudet mot sin lille sons bädd och superat
tillsammans med sin man och Karin, klädde hon om sig och
återvände till den sjuka, hvars tydligt visade
bevågenhet gjorde henne en innerlig tillfredsställelse.
Under denna natt var öfverstinnan ovanligt lugn,
så att Pauline verkligen för ett par timmar fick
åter-hemta krafter. Men så snart naturen tagit ut en del
af sin rätt, vaknade hon — och då uttog hennes
hemliga oro sin rätt.
Hvad skulle det bli, när hennes man erfore hvad
som kanske inom några dagar blefve kändt — att
Marie-Charlottes lifslampa utslocknat... Ännu flammade veken,
då Pauline lemnade henne, men den kunde allra högst
flämta en vecka ännu.
Aldrig skulle Pauline glömma det intryck, som denna
resa qvarlenylat.
Marie-Charlotte, i fulla åtnjutandet af sitt förnuft,
hvilade sitt trötta hufvud vid den qvinnas bröst, emot
hvilket äfven Mauritz hvilat sitt.
Svartsjukans stormar lågo nu bundna... icke ens
den mattaste vindfläkt deraf drog genom hennes sinne.
Der, liksom i hennes hjerta, bodde nu den frid, som
öfvergår allt förstånd, emedan den är en skänk af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
