Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s.
Den unge juristen oeh hans hem.
edan det förseglade brefvet blifvit lagdt till flera
andra för dagens post, tog fröken Bedas tilltänkte
sakförare omedelbart upp en packe undanskjutna
rättegångshandlingar, i hvilka han ifrigt fördjupade sig.
Härunder blir det lämpligt att kasta en blick på honom
sjelf och hans omgifaing.
Vice häradshöfdingen Gerhard Mannerdal var en
starkt mörklagd man, omkring tjugunio år, med ett
utseende, som tydde på helsa och kraft, skarpsinqLghet
och sjelfbeherskning, parade med en värmande godhet,
som utstrålade från hans svarta ögon. Han hade icke
ett af dessa stereotypvackra ansigten, vid hvilkas åsyn
fruntimmer bruka säga till hvarandra: »Kors, sådan
vacker karl!», men de torde i stället kunna säga:
»Hvilket eget och intressant ansigte!» Och sådant var
det verkligen, förskönadt af det mörka, mjuka skägget.
Det var nu redan tre år som han nästan uteslutande
egnat all den tid, han kunde disponera från sina
befattningar vid åtskilliga rätter, åt sakförareyrket. Ty
under den korta tid, han »rest på ting», hade han
vunnit den erfarenheten, att hans högsta sträfvan ej
skulle bli en landtdomares behagliga trygghet. Han
ämade således aldrig söka få ordet vice bort från
häradshöfdingetiteln, utan ville lefva i hufvudstaden, ej
för dess nöjen, utan för dess stora ressurser till intellektuel
förkofran och det fördubblade arbete, som der kunde
göras och förvärfvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
