- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
161

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är det verkligen hon, denna förtjusande varelse,
som skrifvit det affarsmessiga brefvet?» tänkte
Mannerdal, under det han, emottagande hennes hand, bugade
sig djupare, än han någonsin bugat för något
fruntimmer. Ty i hela den unga qvinnans uppenbarelse låg
en öfverlägsenhet, som nästan utgjorde en makt,
nämligen det fina, jungfruliga behagets makt.

»Jag hoppas,» sade hon, »att pappa icke redan
tagit fasta på er öfvertygelse?»

»Nej, jag har ännu icke ens kännedom om saken!»
svarade Mannerdal. »Herr majorn och jag skola på
eftermiddagen tillsammans genomgå handlingarna.»

»Ja, ja, pappa gör naturligtvis då allt för att
besticka er!» Hon såg skalkaktigt på fadern. »Nåväl,
jag får väl finna mig i att vara utesluten från
sammanträdet. Men sedan det är slut, förklarar jag det vara
min tur att ha en enskild konsultation med herr
häradshöfdingen — pappa medger väl det?»

»Ja, bevars, gör du ditt värsta!» inföll majoren
med sin höga, glada stämma. »Jag litar på den grund,
som jag förut ärnar lägga. Kapten Fredrik skall, min
lif och själ, få lära sig att han icke är disponent öfver
hela häradet och att ej hvarenda själ låter sina idéer
inflyta i hans!»

Fröken Beda nickade förtroligt åt den gamle
krigsmannen och skyndade derefter till soffan...

Baronen hade under det korta uppträdet mellan de
tre personerna så ifrigt virat på Chevalierns öron, att
denne, ehuru godmodigt och artigt lemnande sig åt sin
husbondes tankspridda lek, likväl slutligen lät honom
ana att han ogillade en för långt drifven tankspriddhet.

»Min gode Ludvig, du ser feberhet ut!» sade Beda,
lutande sig ned öfver honom. »Har du icke hvilat väl?
Chevaliern har säkerligen icke öfvergifvit sin post.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free