Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vet icke hvarför, men jag anade genast att
något specielt utom den närvarande frågan
sammanhängde med kaptenen... Det skulle dock vara för
dristigt att gissa det denna enskildhet rörde er sjelf?»
»Åh, det betyder ingenting... Han önskade förut
någonting helt annat af pappas egendom än den der
jordlappen, som han i bästa fall kunnat erhålla gratis,
men äfven då fick han afslag.»
»Jag förstår... Men hvad ser jag på er venstra
hands ringfinger?» af bröt sig Mannerdal tvärt.
»Min förlofningsring!» svarade Beda helt enkelt.
»Ni är då förlofvad?»
»Ja visst, sedan snart tio år.»
»Icke med kaptenen?»
»Åh, nej — med min kusin.»
6.
Majorens motpart.
’et hade uppstått några ögonblicks tystnad mellan
de begge samtalande, och det skulle för den unge
sakföraren hafva varit en frillkomlig omöjlighet, att
förklara huru det kom sig att han i en hast tyckte sig
sjelf hafva blifvit part i en affär, som på allt sätt var
honom främmande. Men innan ett ord ännu blifvit
yttradt, kom någon hastigt gående från en annan sida.
Det var en högväxt herre med ett sjelfkärt och befallande
utseende, för öfrigt (såsom det heter) en »hygglig» man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
